Funderingar.

Ronja visste inte att det var näckrosor, men hon tittade länge på dem och skrattade tyst för att näckrosor fanns./ Ur Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

Tänkte göra något utomhus idag, typ åka fyrhjuling, plocka kantareller och grilla. Men barnen ville inte, absolut inte. Så jag har tvättat, bytt i våran säng, dammsugit, ätit tacos och plockat ihop mera på det som ska bli Js rum. Peder har en del att rensa ut där.... Hade önskat att vi var på gång där inne redan men...ja.. det kommer väl :) Gick en snabbis med hunden innan P drog iväg på hockey.

Annars så är jag inne i en funderarperiod.... funderar på det här med andlighet/mediala förmågor. Får små hintar ibland.... I det funderandet ingår en önskan om att meditera mera aktivt och att visualisera bättre. Många runt omkring mig som känner och ser saker. Varför får man höra mer om det nu än när jag var liten? Är det inte lika tabu längre, är man inte tokig om man tror på "spöken"? En del människor är ju helt emot det här tänket och tror absolut inte på något "trams". Vad tror du? Själv har jag alltid varit intresserad.

Funderar också på andra tabun, tex ADHD. Säger man att min son har ADHD så möts man av varierande reaktioner. Allt från Oj, då har ni det jobbigt till dom som inte vill låtsas om det alls. Ja, ett tag var det säkert skämmigt att ha ADHD och besläktade diagnoser för dom ansågs som dumma i huvudet. Vilket självklart inte är fallet. Många den sista tiden som har pratat med mig om det, arbetskamrater, gamla klasskompisar, någons mormor och tom vilt främmande människor. Det är bra, folk behöver veta vad det handlar om. Och jag berättar gärna hur det var för oss och hur det är nu. Våra liv sen A började med medicinen har blivit så mycket bättre, nu törs man ju planera in saker som förut varit omöjliga eller så jobbiga att vi hellre avstått. Och han mår så mycket bättre, det är det viktigaste. Fast medicin fungerar inte klockrent för alla även om det gör det för oss, just nu. När vi glömt medicinen så märks det efter ett tag och jag undrar hur i h-vete vi orkade ha det så jämt. Detta tramsande! Ja, visst, det kan det vara än men inte på samma nivå. Vi har det mest tramsigt på kvällarna nu, när medicinen slutar att verka och dagen tar ut sin rätt.

Jag vet att minst tre av mina läsare kanske tar det här som något personligt, riktat till dom, gör inte det, för det är det inte. Det är bara mitt svammel om vad som rör sig i min skalle, saker som jag återkommer till dagligen :)

Ha det bäst, flodhäst!